Suomeksi - På svenska - In English Other languages

Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta förvaltningsdomstolen

Framsida » Beslut » Årsboksbeslut » Vuosikirjapaatos » HFD:2017:83

HFD:2017:83

Utstyrselvarumärke – Avsaknad av särskiljningsförmåga – Särskiljningsförmåga som förvärvats genom användning – Marknadsundersökning

Årsboksnummer: HFD:2017:83
Givet: 15.5.2017
Liggarnummer: 2303
Diarienummer: 2775/2/14

Den fråga som högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra var om ett varumärke för vilket registrering hade sökts hade särskiljningsförmåga i sig eller hade förvärvat sådan genom användning, när märket bestod av en för ostar avsedd silverfärgad utstyrsel som hade formen av en triangel. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i likhet med marknadsdomstolen att utstyrseln i sig inte var ägnad att särskilja ändringssökandens varor från andras motsvarande varor och således inte i sig hade förmåga att särskilja de varor som det var frågan om.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg vidare i likhet med marknadsdomstolen att den utstyrsel för vilken registreringen söktes inte heller genom användning hade förvärvat särskiljningsförmåga för dessa varor. Utredningen i ärendet visade inte att utstyrseln i sig skulle ha varit i varumärkesmässig användning och att den utstyrsel för vilken registreringen söktes och vilken bestod enbart av en för likadana produkter typisk silverfärgad triangelformad utstyrsel av målgruppen skulle uppfattas som ett varumärke för ostar. Enligt de marknadsundersökningar vilka lagts fram i ärendet hade en betydande del av dem som deltagit i undersökningen i en undersökningssituation sammankopplat den utstyrsel för vilken registrering söktes med å ena sidan det bolag som var ändringssökande i målet och å andra sidan med Aura-ost eller blåmögelost, vilka deltagarna hade kunnat uppfatta som synonymer, så att Aura-ost hade abstraherats till att betyda mögelost eller blåmögelost över huvud. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att enbart resultaten från de presenterade undersökningarna inte kunde föranleda slutsatsen att det märke för vilket registreringen söktes skulle ha förvärvat särskiljningsförmåga genom användning. Ändringssökanden utredning hade på det hela taget inte visat att särskiljningsförmåga genom användning skulle ha förvärvats.

Varumärkeslagen 1 § (39/1993) 2 mom. och 13 § (56/2000)

Unionens domstols domar i målen C 98/11 P, Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli v. SMHV (EU:C:2012:307), C 215/14, Société des Produits Nestlé (EU:C:2015:604) samt de förenade målen C 217/13 och C 218/13, Oberbank m.fl.. (EU:C:2014:2012)

 
Publicerad 15.5.2017