HFD:2017:123

Markanvändning och byggande – Strandgeneralplan – Ändringar i markägoförhållanden – Byggplatser som flyttats – Oskälig olägenhet – Strandskyddsprogram – Naturskyddsområde

Årsboksnummer: HFD:2017:123
Givet: 20.7.2017
Liggarnummer: 3608
Diarienummer: 2034, 2180, 2181, 2191 och 2193/1/16

I en stranddelgeneralplan hade strandområden som omfattades av strandskyddsprogrammet anvisats som naturskyddsområden. Under planläggningen hade det skett förändringar i markägoförhållandena, varför i den av kommunfullmäktige antagna stranddelgeneralplanen byggplatser från naturskyddsområdena hadeflyttats till strandområden som ägdes av de nya markägarna, trots att det enligt principerna för uppgörandet av stranddelgeneralplanen skulle var möjligt att flytta byggplatser endast inom en och samma lägenhet eller till mark som tillhörde samma ägare.

I markanvändnings- och bygglagen finns inga bestämmelser om den tidpunkt till vilken man vid flyttning av byggplatser kan beakta ändringar i planläggningsområdets markägoförhållanden. Enligt 39 § 4 mom. i markanvändnings- och bygglagen får en generalplan dock inte orsaka markägare oskäliga olägenheter. Utgångspunkten ska vara att det ska anses oskäligt att flytta en byggplats så att den i stället anvisas på en annan markägares mark. Med hänsyn till omständigheter som hänförde sig till planläggningsförfarandet samt med hänsyn till planläggningsområdets storlek och det antal byggplatser som anvisats i stranddelgeneralplanen kunde man dock inte förutsätta att förändringar i markägoförhållandena borde ha beaktats ända tills det att kommunfullmäktige antog planen.

Förändringarna i markägoförhållandena hade skett mellan släktingar och ägt rum efter att förslaget till stranddelgeneralplan varit framlagt första gången. Överlåtelserna av markområdena på planläggningsområdet hade således skett med vetskap om innehållet i förslaget och det kunde i denna situation inte anses oskäligt att byggplatser som flyttats till följd av ändringar i markägoförhållanden hade anvisats på markområden som tillhörde dessa släktingar i stället för mark som tillhörde samma markägare. Med hänsyn till dessa omständigheter hade planläggningsbeslutet inte varit lagstridigt, även om de ändringar i markägoförhållandena som hade skett efter att planförslaget varit framlagt hade lämnats utan avseende.

Markanvändnings- och bygglag 39 § 4 mom.

 
Publicerad 20.7.2017